ÅNK

(Åldersbetingad Nedsättning av Korttidsminnet). Så här visade sig symptomen:

Jag bestämde mig för att tvätta bilen. När jag är på väg ut till garaget upptäcker jag posten i hallen. Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig själv.

Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i pappersinsamlingen och märker att den behöver tömmas. Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet och bestämmer mig för att tömma pappersinsamlingen först.

Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till återvinningsstationen kan jag lika gärna posta svarsblanketten. Men då behöver jag en penna.

Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja leta efter pennan, men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla på skrivbordet. Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen. På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken. Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet. Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen. Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna blommorna. Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten. Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt den på köksbordet.

Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen, men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet. Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta en trasa. Så går jag ut i hallen igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra. Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten har inte blivit postad, det står en flaska med varm juice på bänken, blommorna är vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta fjärkontrollen till TV:n, jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna. Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och jag är helt FÄRDIG. Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag ska söka hjälp för det, men först ska jag kolla min mail.

Fast, be för dig det kan jag ändå.....

"Varför lär du dig inte av mina misstag? Att lära dig av dina egna tar halva ditt liv."
källa: Shelagh Delaney

Obs!

"Man kan aldrig nöja sig med att krypa

när ens drift är att flyga."

källa: Helen Keller

Utmaning

Man måste ju anta en utmaning när man fått den, speciellt när det är dôtra mi' som utmanat.

Just nu är jag sjuk, smittad, inte av en kärleksbacill (den fick jag för länge sedan och den vill jag inte bli botad från) Nej jag är smittad av Pers host, nys, feber, virus! Så jag får försöka fördriva tiden här hemma tills jag blir frisk.

Regler: Det här är svårare än du tror!

Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer plus den du fått av och berätta det för dem.

Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord!Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namnsom svar (förutom på fråga 1)!Lycka till!.

1. Vad heter du: Ewa

2. Ett ord på fyra bokstäver: Elit

3. Flicknamn: Ester

4. Pojknamn: Elton

5. Yrke: Elektriker

6. Färg: Elfenbensvit

7. Klädesplagg: Engelsk tweedkjol

8. Mat: Elefantöra

9. Sak i badrummet: Eluttag

10. Plats/stad: Eskilstuna

11. En orsak att vara sen: Elavbrott

12. Något man skriker: Eder

13. Film: Elefantmannen

14. Något man dricker: Extrakt

15. Band: Electric Bana Band

16. Djur: Elefant

17. Gatunamn: Eskilstunavägen

18. Bil: El-bil

19. Sång: Edelweis

Did I pass the test, Nettis

Viktigt vs oviktigt

Vad är viktigt? Från torsdag till söndag har jag varit på en konferens i Norge i Kristiansand. Ja inte bara jag utan 2300 andra kvinnor. Vi hade minst en sak gemensam en längtasn att få lära känna Jesus lite mer och att få tillbe o lovjunga. Det var en enormt stark konferens där jag fick se människor bli helade, bla en ung kvinna som reste sig ur rullstolen och gick. Atmosfären under hela konferensen var full av Guds härlighet, det kändes att Gud var där. En av förkunnarna har gett sitt liv för de fattiga i Moçambique Hennes berättelser om hur Jesus är med är fantastiska. Bla så sker det mirakel varje gång de ber för döva. Detta ledde till att två professorer från Harvard reste ner dit för att dokumentera. De följde med ut till en by i bushen och där fanns 6 döva. De två professorerna gjorde tester och undersökte dem för att se att de verkligen var döva. Sedan fick teamet med Heidi Baker be för dem. Alla 6 blev helade och de två professorerna var så berörda att de låg med ansiktet i dammet och grät. Det kommer en bok om detta som Gud gör. Själv fick jag vara med och be för människor tillsammans med två hundra andra förebedjare. Jag är så tacksam för att jag fick förtroende att be för dessa människor, förtroende att lyssna på deras livsberättelser.

På flygplanet till Oslo samtalade jag med en ung norsk kvinna som berättade att hon mått dåligt i flera år men på lördagskvällen hade hon gått fram för förbön och en kvinna hade bett för henne i en och en halv timma. Hon hade tagit sig tid, lyssnat, kramat om, brutit dåliga saker, bett för helande, lyssnat igen.... tills denna kvinna blev hel och fri när Jesus mötte henne.

Vad är viktigt, jag kunde kanske kommit en vecka till Canarieöarna för de pengar som flyg boende mm kostade. Men jag skulle inte vilja byta bort dessa dagar mot något annat. Jag fick bokstavligt talat vara i tronrummet inför Gud och betjäna andra kvinnor i kärlek.

Det är viktigt....

Jag ber för dig med som läser detta.... vill du ha hjälp i förbön och berätta vad det gäller kan du maila mig. pastorewa@gmail.com

Glimten i ögat

"Det som inte tål att skämtas med, det förtjänar sällan att tas på allvar."
källa: Sigfrid Lindström

Förhoppningsvis har livet lärt mig en sak, nämligen att inte ta mig själv på för stort allvar. Vet inte om åldern har sitt finger med i spelet. Jag tror det, för när man är ung är det lätt att tro attt hela världen rasar samman eller att människor aldrig glömmer om man gör bort sig.

Jag har lärt mig att människor med bra självförtroende också gör bort sig men de kan skratta åt det hela.

En gång när vi hade tältmöte med Nenne Lindberg, ställde han plötsligt en fråga till mig: -Ewa, vad åt Johannes döparen. Kanske en konstig fråga, men för oss som läst bibeln är svaret givet, han käkade gräshoppor och var klädd i kamelhårskläder. Det glömmer man inte så lätt, speciellt inte jag som inte gillar kryp och förderar gosiga kläder från HM, Gudrund Sjöden, Noa Noa eller något annat märke. Men jag har en liten egenhet som gör att hjärnan låser sig när någon ställer en fråga som jag självklart förväntas veta svaret på. Jag är så säker på att svara fel att det automatiskt blir fel. Men hög och ljudlig stämma hör jag mig själv svara: -Myror!!! Jag inser i samma ögonblick att man inte ska blanda ihop Djungelboken och Bibeln. Käka myror, kittlar dödskönt i kistan sa Baloo björnen.

Känslorna kan också dra iväg med tanken. I ett fullsatt Europaporten, en kyrka i Malmö pågick en konsert med Roland Utbult. Det hör till saken att jag och några vänner tidigare talat om hur jobbigt det kan vara att ha fel kläder vid fel tillfälle. I början av konserten bad Roland om ursäkt för att han satt i T-shirt och Jeans och förklarar det hela med att han haft inbrott i bilen under eftermiddagen och att de stulit alla hans kläder. Jag satt där och tänkte på hur jag skulle känt det, plötsligt hör jag mig själv säga, där på första raden, högt och ljudlig: - Det gör ingenting, vi tycker om dig ändå! Varpå ett jubel bröt ut och jag ville sjunka genom bänkarna. Rasade världen samman, blev Roland sur nej inget sådan däremot har jag fått många goda skratt när jag delat med mig vad som hände.

En sak jag inte skäms för är att jag är kristen och känner Jesus, det gör att jag kan be för dig och det tänker jag göra nu...

Äkta

Nylonliv...
Randiga träd, rutiga blommor, solgult gräs hänger från balkonger.
På grön himmel svävar ett rosa hummelklumpigt flygplan.

En overklig värld, ja visst.

Ändå finns personen som grundlurad köper receptet på lycka.

Den verkliga världen köper man inte.

Den verkliga levande världen fås som gåva inte av förtjänst.

Den blir skänkt av honom som äger nåden.

Han som är renhet, helighet
i en värld som inte innehåller konstgjorda randiga träd eller rutiga blommor!