torsdag 27 oktober 2011

Snart november

Igår var det en riktigt ruskig grå regnig fuktig kall höstdag, en dag då man bara vill vara inomhus. Men jag trotsade regnet och cyklade och hälsade på en vän. Nu är det ju inte speciellt långt att cykla, någonstans, i Bottnaryd, det är inget stort samhälle, men jag hann bli ganska blöt och frusen. På kvällen var vi på vår gymnastik, typ Friskis o Svettis, jag kände inte för att gå iväg men efteråt var det ändå skönt. Kul med pulsklocka, jag brände 722 kalorier. Jag o Per har satsat på att komma igång och springa och det finns en app till iPhonen som heter "Get Running". Den är gjord så att man springer 3 ggr i veckan i 9 veckor för att träna sig att springa 5 km. Nu är vi på vecka 8 och springer lite mer än 4 km, känns bra att inte ha gett upp.


Vi är många som undrar vad som händer i vårt land och i vår värld. Det skakar över allt, jag är så glad att jag har min kristna tro. Det står i bibeln att det ska bli så här, men att vi inte behöver frukta. Det känns tryggt att veta, när omständigheterna säger tvärt emot.


Jag önskar dig en underbar dag. Själv ska jag jobba med predikan, ska predika för ICBI i Stockaryd Frikyrkoförsamling, och i Lammhult på söndag. I kväll ska jag o Per på en intressant konstresa med hans jobb, till Vandalorum i Värnamo. Vi har kört förbi skylten flera gånger och undrat vad det är, så det ska bli kul att besöka stället.

tisdag 18 oktober 2011

Livet är inte spikrakt

Man kan tycka att man vet vad som ska hända, allt är som vanligt, men så händer det man inte trodde. I onsdags skämtade jag med en vän o pastorskollega ang förkylning o influensa. Vi hade varit i Norrköping på en vidareutbildning veckan innan och båda var krassliga när vi kom hem. Jag i en inte allt för svår förkylning medan han fått lunginflammation. Han mailade ett nytt mail och berättade att han fått antibiotika och då tänkte jag: -bra nu blir han frisk! 
Så händer det man inte är beredd på, telefonsamtalet kom i söndags. Min kollega ligger svårt sjuk och nersövd på intensiven och utgången är oviss. Så snabbt livet svänger, från skämt o skratt till blodigt allvar.
Vi är jättemånga som ber för honom just nu, och vi vill tro på ett mirakel. Tankar går till frun o barnen som ju säkert inte heller hade trott att detta skulle hända. 
Mitt i allt så är jag glad att jag får tro på Jesus. Jag o Per kan be och dela våra bekymmer över livets kringelkrokar med den Gud o Herre vi båda mött. Jag förstår inte hur människor som inte mött Jesus klarar av livets tuffaste situationer. Har jag bevis på att det jag tror på existerar? Nej det har jag inte, jag tror ju på det jag inte kan se, det är det som är tro. Men jag har ett hopp och ett löfte i bibeln att aldrig bli lämnad eller övergiven av Jesus. Det är en sådan trygghet.

måndag 17 oktober 2011

Lek med ord på två sätt, eller rätt och slätt nonsens


Nonsens I...
Två blå taxar är inte bundna till en funktionell busshållplats.
Röda Fiatar har ingen progressiv frihetsställning gentemot ett cykelställ.
Men om solen ger sken av att vilja lysa om natten, då kommer fiendens strategiska gitarrsolo att klyvas, och därför integreras i en massiv polcirkulation.
Eskimåerna blir smått frostnypna om gradantalet på det Farenheitiska teet sjunker till strax under 96.2  .
Medan den emotionella städslusken inte reagerar
över två blå taxar på busslinje nr 17...
 
Nonsens II...
Mellan en å ena sidan ljusrosa planka och en å andra sidan skär bräda eller skärbräda, finns inga tekniska förutsättningar
att skapa en organistisk frihetstripp.
Men om man mot all förmodan ger strålbenet i underarmen en strömkoaxial cykelpump, som man köpt på rea hos ICA-grossisten,
då, men bara då kan man om de stora kattdjuren minimerats till två st ljusreflekterande rosa kattungar 
alltid anpassa det dagliga intaget av feronomer till max två cc /enhet och således leva ett avgränsat men dock bra liv.
Dock kan viss trångsynthet inträffa om bågarna på kontaktlinserna fått ett flegmatiskt brytningsfel....



tisdag 11 oktober 2011

Tänkvärt

Lånade dikten som hon skrivit själv,
Josse, en av "mina" ungdomar från Skaratiden!
Gillar hennes blogg, kolla gärna: http://josefinsaventyr.blogspot.com/


Jag är rädd
Rädd för döden
Inte för min egen
Men för andras
Min mammas
Min pappas
Och min man
Han får aldrig dö


Jag är rädd för sorgen
Jag är rädd för otröstligheten
Jag är rädd för tårarna
Jag är rädd att jag inte ska bli glad igen


Ibland när folk dör
Folk jag kände lite
Så gråter jag mycket
Som om jag kände dem väl
Som om det var mitt eget hjärta
Som låg i graven
Hur ska det bli
När mina älskade går bort?
Kommer jag klara sorgen?


Gud håll mig uppe med din starka hand!

måndag 3 oktober 2011

Fritidsintresse

 Mmm det är jag, jag erkänner
 Mats, Pers bror och min svåger
Min fina man, Per


I söndags testade jag o Per något nytt, vi har länge pratat om att ha något fritidsintresse som vi båda gillar. Golf har funnits med i bilden men jag har varit lite osäker på om mina axlar skulle klara det! Det gick galant, Per har spelat innan så han var säkrare än mig, men med lite träning kommer jag också att bli duktig (tror jag)!
I vår ska vi ta en kurs så att vi får greencard. Nu blir det till att googla efter bra golfklubbar i närområdet, det finns en del