Livet är inte spikrakt

Man kan tycka att man vet vad som ska hända, allt är som vanligt, men så händer det man inte trodde. I onsdags skämtade jag med en vän o pastorskollega ang förkylning o influensa. Vi hade varit i Norrköping på en vidareutbildning veckan innan och båda var krassliga när vi kom hem. Jag i en inte allt för svår förkylning medan han fått lunginflammation. Han mailade ett nytt mail och berättade att han fått antibiotika och då tänkte jag: -bra nu blir han frisk! 
Så händer det man inte är beredd på, telefonsamtalet kom i söndags. Min kollega ligger svårt sjuk och nersövd på intensiven och utgången är oviss. Så snabbt livet svänger, från skämt o skratt till blodigt allvar.
Vi är jättemånga som ber för honom just nu, och vi vill tro på ett mirakel. Tankar går till frun o barnen som ju säkert inte heller hade trott att detta skulle hända. 

Mitt i allt så är jag glad att jag får tro på Jesus. Jag o Per kan be och dela våra bekymmer över livets kringelkrokar med den Gud o Herre vi båda mött. Jag förstår inte hur människor som inte mött Jesus klarar av livets tuffaste situationer. Har jag bevis på att det jag tror på existerar? Nej det har jag inte, jag tror ju på det jag inte kan se, det är det som är tro. Men jag har ett hopp och ett löfte i bibeln att aldrig bli lämnad eller övergiven av Jesus. Det är en sådan trygghet.