Tänkvärt

Lånade dikten som hon skrivit själv,
Josse, en av "mina" ungdomar från Skaratiden!
Gillar hennes blogg, kolla gärna: http://josefinsaventyr.blogspot.com/


Jag är rädd
Rädd för döden
Inte för min egen
Men för andras
Min mammas
Min pappas
Och min man
Han får aldrig dö


Jag är rädd för sorgen
Jag är rädd för otröstligheten
Jag är rädd för tårarna
Jag är rädd att jag inte ska bli glad igen


Ibland när folk dör
Folk jag kände lite
Så gråter jag mycket
Som om jag kände dem väl
Som om det var mitt eget hjärta
Som låg i graven
Hur ska det bli
När mina älskade går bort?
Kommer jag klara sorgen?


Gud håll mig uppe med din starka hand!