Tråkigt

Nej nu får jag ta mig kragen, fast jag har ingen krage får ta mig i hästsvansen i stället.

Februari är en månad då jag inte vill göra någonting. Känns bara tröttsamt och tråkigt. Fast nu är det ju mars. Ja, ja solen skiner jag vet, men det är fortfarande snö utanför fönstret, ja kanske inte direkt utanför. Det är ca tre meter ner till marken. Men drivan av all undanskottad snö på P-platsen är lika hög som mig. Ja jag är ju inte hög utan lång, men jag kan inte skriva att drivan är lång för den är hög, eller hur det nu blir, den är ju vit och av snö hrmmm...

Vi hade besök av bonusarna, alltså bonus döttrarna Karin o Stina samt barnbarnet Alice 6 månader. Fantastiskt att det finns så mycket vilja i en så liten figur. Ex vill hon inte ha ytterkläder på sig, det är varmt o jobbigt så hon protesterade för full hals. Sova ville hon inte heller, hon satt i Pers knä och kollade stint in i TV-rutan på schlagerfestivalen. Rakt upp helt ok, 1 mm lutning bakåt = ilsket galltjut. Lutning bakåt betyder ju sova. Sköna typer de där små...

Nu är det en ny vecka med nya utmaningar. I går predikade jag på två möten, ett utanför Uppsala i Länna Löt, det var en härlig samling människor där. Sedan hemma i Bålsta där det också var ett härligt gäng. Per delade ockå lite tankar i Länna.

I kväll ska jag träffa lite andra folk, ett gäng bönekämpar i Aspnäskyrkan, så det rullar på.

Det som är bra med det är att det går en dag närmare våren o sommaren för varje dag.

WoW love it!!!