Attityder

Hur man blir, efter att mött livet handlar mycket om hur man handskas med hur livet möter en!

Man kan välja, välja hur man vill låta saker styra ens liv. Alla råkar vi ut för mer eller mindre svåra saker. En del svåra saker är kanske inte svåra för någon annan bara i mina egna ögon.

Jag träffar ibland människor som är bittra o besvikna, ofta är de saker som hänt inte ens värda att offra någon större tankemöda på. Ändå så låser det människor år efter år. Många gånger är det bara den som är bitter som lider för den andre har gått vidare för länge sedan!

Jag försöker tänka på svåra saker som möjligheter att hjälpa någon annan man möter, käna empati. Visst kan man tänka sig att det gjort ont när man möter någon med en gipsad arm. Men den riktiga förståelsen får man när man själv brutit armen.

Tänk vad många år som kan gå, bortslösade på ilska. Istället för levda, i förlåtelse o glädje.

Förlåtelse är ingen känsla det är ett beslut. Förlåtelse är inte att säga att det någon annan gjort är ok. Förlåtelse är att släppa taget bli hel och gå vidare.

Detta bibelord och en andaktsbok ledde till mina tankar här i bloggen i dag!

1 Petrusbrevet 2:19-20 Om någon som vet att Gud är med honom, håller ut när han får lida oskyldigt, så är det nåd från Gud. 20Vad är det för berömvärt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud.