Äntligen

Vadå... jo äntligen börja snön smälta undan. Fåglarna sjunger..

Mitt i allt detta jag ojar mig över i min lilla värld, drabbas människor av katastrofer, jordbävningar, tsunami, kärnkraftverk som exploderar. Har Gud glömt oss... nej det har han inte han är med mitt i allt detta. Han gråter för varje barn som går förlorat. För varje människa som far illa.

Men kan han inte hindra att sådant här sker. Jo det kan han och det kommer han en gång att göra. Men just nu är det vi människor som råder på jorden.

Livet med alla sin olika sidor, en del resultatet av våra egna uppfinningar, miljöförstöring krig osv låter han rulla på..

Gud skapade en perfekt plats för oss människor. Vi har förstört den.

Men alla oskyldiga barn som skadas då? De kommer till en varm faders famn, till evigheten. Ett liv utan smärta o sjukdom. För vi människor är skapade till evighetsvarelser. Livet här är kort även om vi häpnar över att en del människor kan bli över hundra år gamla. Vad är hundra år mot en evighet utan tid? En blink i dimman. Betyder detta jag skriver här att jag inte bryr mig om att människor råkar illa ut? Jag bryr mig verkligen och inser att mina små problem är fjuttiga i sammanhanget. Jag bryr mig och ber för dem som råkat illa ut. Är det allt? Ja det är allt, men också det bästa jag kan göra för jag vet att Gud gör saker utifrån min bön. Snälla du förena dig i bön med mig, det gör skillnad!

Kram