Idag var en dag då döden men också livet var i centrum, det låter kanske konstigt men så är ju vår vardag är! Vad pratar jag om, undrar du kanske, jo idag var det begravning i vår kyrka. När jag förrättar begravning som jag gjorde i dag så försöker jag alltid att fånga det som var signifikativt för den människa som det handlar om. Idag var det en kvinna som levt ett långt liv, hon blev nästan 91 år på någon månad när. En kvinna som nästan hela sitt liv levt med en varm tro på Jesus. När människor beskrev henne var det så sköna ord de använde. Hon brydde sig, tog tid för människor, var gästfri, glad, rolig, pigg, varm, nyfiken etc..
Om jag får leva ett långt eller kort liv så önskar jag att mitt liv får sätta sådana avtryck hos andra. Valet är ju faktiskt mitt alltså hur jag handskas med både med och motgång. Jag tänkte också på att det eviga livet inte börjar efter döden, det börjar nu och sträcker sig in i evigheten.
Det kom många människor till kyrkan i dag och det fick mig att tänka på en annan begravning för några år sedan då vi var präst, kantor, vaktmästare, jag och en annan kvinna. Tänk vad man kan leva och dö ensam eller omgiven av vänner familj mm.
Ibland gör åldern att man överlever sin familj, men vänner kan man ju ha oavsett hur gammal man är. Ibland gör sjukdom det omöjligt att upprätthålla kontakt, hur det blir vet vi inte men vad vi gör idag kan få betydelse sen. Jag vill leva idag som om jag skulle leva länge och jag vill bygga för framtiden.
Jag är så glad att jag fått lära känna Jesus! Tillsammans med Per vet jag att vi har vår framtid trygg oavsett om vårt jordeliv blir kort eller långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar