Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Med tanke på det som hänt i Norge. Kan känna med dem men på samma gång ändå inte riktigt. Pers pappa och min svärfar fick flytta till himmelen i torsdags. Saknad, förändring, lättnad, många känslor som sätts igång. Han har levt ett fullt liv men var krasslig de sista åren. Vi saknar honom, Pers mamma saknar sin man, syskon, barn barnbarn och barnbarnsbarn och vänner känner att någon saknas.I går dog människor i Norge en del hade knappt påbörjat sin livs-vandring. Föräldrar, syskon, släkt i vänner i förtvivlan. Samtidigt, en gärningsman som förstört sitt liv, driven av , ja vad vet jag. Kanske syskon, mamma pappa släkt o vänner som idag inte förstår någonting av vad som har hänt med den person de kände och älskade, hur kunde han bli en massmördare.
Jag o Per ber en bön, kan inte göra mer, men en bön är aldrig verkningslös
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar