Ett grovt tillyxat kors...
utan sandpapprad yta eller fernissa.
...ett kors fyllt av smärta och död. Ändå symbolen för liv, för underbar skönhet.
Det råa obarkade har blivit en bild
för mjuk symmetri.
Blodet från stugna händer och fötter, rött, men inget finns som gör vitare.
En smärtornas och ensamhetens man. Nej! Helandets och gemenskapens mästare.
Den största arkitekten i vår historia. Mannen som bygger broar där ingen möjlighet finns.
Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar