För en ganska lång tid sedan bad Gud mig göra en sak som jag sa att jag skulle göra. Han har påmint mig men av olika anledningar har jag skjutit det på framtiden. Idag fick jag en påminnelse genom en vän, i em ska jag fixa det jag lovat. Varför berättar jag om detta här jo för att jag vill lyfta fram är två saker:1: När Gud påminner oss, korrigerar oss, är det med kärlek, det är aldrig i ilska eller besvikelse och man känner att man vill ställa till rätta det som blev fel.
2: Missar man att göra saker ger Gud oss nya chanser, nåden finns alltid där.
Tänk på det om du som gjort samma som jag och skjutit något på framtiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar