Den titeln skulle kunna beskriva både tillståndet i min axel och tillståndet i mitt inre. För att börja med axeln så har jag fortfarande ont men kan lyfta den lite högre än i går. Några skulle kanske säga ”du har väl bara en lite bättre dag” men jag vill tro att det är en början på ett helande. Ang, högre i mitt inre, så fick både jag o Per påfyllning av den Helige Ande i går. Det var så härliga möten med Bill Johnsson och det väcker en längtan efter att få se kyrkan i Sverige väckas till liv. Bibeln berättar om hur Jesus helade, befriade, frälste och såg människorna. Vi ska ju göra det samma som han och då måste vi bli berörda av honom så att människor som kommer till kyrkan får uppleva hur de i mötet med Jesus blir helade, befriade, frälsta och sedda, eller hur.
En annan sak som blev allvarlig var ett samtal med en kvinna som varit präst i Lutherska kyrkan i Tyskland. Inom Pingstkyrkan pågår samtal om vi ska ha troende dop eller om vi också ska säga att barndopet är ok. Denna kvinna blev en dag berörd av den Helige Ande när hon bad. Hon som predikat utifrån kunskap och inte hjärta i många år fick plötsligt uppleva att den hon predikade om verkligen fanns. För att göra en lång historia kort så kände hon att hon måste bli troende döpt, dvs. så som bibeln säger, tro och låt döpa er. Hon visste att det skulle innebära att hon fick sparken om hon gjorde det men kände att hon måste oavsett priset. När jag samtalade med henne och hörde hennes berättelse kändes våra diskussioner inom Pingst väldigt främmande och kanske onödiga.
Lägger några bilder från konferensen här så att ni som inte var där kan se hur det var
Kram
En annan sak som blev allvarlig var ett samtal med en kvinna som varit präst i Lutherska kyrkan i Tyskland. Inom Pingstkyrkan pågår samtal om vi ska ha troende dop eller om vi också ska säga att barndopet är ok. Denna kvinna blev en dag berörd av den Helige Ande när hon bad. Hon som predikat utifrån kunskap och inte hjärta i många år fick plötsligt uppleva att den hon predikade om verkligen fanns. För att göra en lång historia kort så kände hon att hon måste bli troende döpt, dvs. så som bibeln säger, tro och låt döpa er. Hon visste att det skulle innebära att hon fick sparken om hon gjorde det men kände att hon måste oavsett priset. När jag samtalade med henne och hörde hennes berättelse kändes våra diskussioner inom Pingst väldigt främmande och kanske onödiga.
Lägger några bilder från konferensen här så att ni som inte var där kan se hur det var
Kram
Här kommer en smord sak jag hittade i en tidning för några år sedan. Det är från Evangelii Härold 52/1989. Jag tror inte på diskussioner utan jag tror på bönens makt och det är bara be att folk får klart för sig att de behöver döpas. Einar är alltså en isländsk Pingstpastor. Om han lever i dag vet jag inte.
SvaraRadera"Det var en kvinna jag besökte på sjukhuset som hade varit lam i sju år och som inte kunde röra sig. Dessutom hade hon mycket nedsatt syn och fick använda starka glasögon. Den här kvinnan var en varm kristen och en stark förespråkare för barndop. En dag då hon såg sig i spegeln, upptäckte hon att läpparna var helt svarta. Hon kom i ångest och ropade till Gud: - Herre, varför är mina läppar svarta? - Då svarade en röst: - Du har försvarat en vrång sak när du talat om barndop. Du är inte döpt förrän du blivit döpt som Jesus blev döpt. - Budskapet kunde tyckas vara hårt för den här kivnnan som låg där lam. Men hon förstod vad det gällde och frågade sin läkare om han kunde ge tillåtelse till att hon blev döpt genom nedsänkning. - Du som har bett så mycket för mig, när jag har opererat här på sjukhuset, hur skulle jag kunna neka dig det, svarade läkaren. Einar och hans bror Oskar gick till sjukhuset tilsammans med en annan broder i församlingen. Einar och Oskar knäppte sina händer till en så kallad gullstol och några sköterskor hjälpte systern astt sätta sig där. Så bars hon av bröderna från sjukhuset till Betel. Hon blev omklädd med hjälp av några systrar och bars sedan ner i dopvattnet, där hon döptes i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Och där i dopgraven skedde ett märkligt helbrägdagörelsdeunder. Systern fick fullt normal syn och hon blev helad från sin lamhet och kunde gå hem själv."