Skönt med regn eller

Konstiga vi är vi människor. Jag älskar sol och sommar vill att det ska vara varmt o gott o filt fika o mys. Det vill jag verkligen av hela mitt hjärta. Ändå vaknade jag i dag och såg att det regnade och upptäckte att det känns skönt, för nu kan jag krypa upp i mysfåtöljen med en bok, eller en film eller go musik och bara slappa. Jag behöver verkligen det är trött eftersom jag aldrig får sova mer än några timmar pga axeln.
Alltså det som man vanligtvis uppskattar och längtar efter kan förändras pga. vilka omständigheterna är. Det måste ju betyda att man inte år så stelbent som man tycker utan ganska formbar. Bara omständigheterna för att omformas är de rätta. Det känns ganska skönt och spännande. Tänker på kyrkan som ofta blir en organisation, då finns det hopp om att den med Andens hjälp kan bli en organism i stället. Dvs något som lever och förändras. Mmmm det låter skönt. Ett annat exempel har tyckt att Caroline av Ugglas låt snälla, snälla, snälla, är ganska jobbigt. Men plötsligt en gång berörde den något inom mig. Jag vill fortsätta vara mjuk när det är positiv förändring, men ha en ryggrad av stål när jag ska stå upp för något bra!
Kram på dig

PS: Planerar i tanken hur vi ska sätta våra möbler i nya lägenheten, längtar så efter att bo där DS